Jag fick ryck i morse!
Kunde inte sova i morse för jag drömde hemska drömmar. Så kl 04.30 gick jag runt ringvägen med stavar.
Det var härligt att gå helt själv, i sin egen raska tackt. Solen som steg upp över bergsklipporna, och de ända som var vakna var fåglarna.
Då tänkte jag, hur kunde denna värld som är så vacker och fri, bli så osäcker?
Det finns så många utan jobb nu, hemlösa barn, människor som svälter varje dag, folk blir våldtagna, misshandlade. Varit bär världen av?

Jag är så trött på att drömma om allt sånt här och att känna så mycket för alla som blir drabbade.
Jag vet att jag grubblar för mycket men varför är det så här nu när det inte var det för ett par år sedan.
För några 1000 år sedan hade inte människor kläder och folk gick nakna utan att bli påhoppade och tvingade till saker de inte kände för.
Nu för tiden är man nästan rädd för att ta tåget hem på kvällarna för att vad som helst kan hända och man kan inte ta för givet att någon skulle hjälpa om något skulle hoppa på en.
Jag blir så trött och deprimerad på att tänka på det!